Måste ju inleda med att säga att har ni ingenting att göra på dagarna eller saknar en hobby, börja med hästar!
Vet inte i vilken ända jag ska börja. Ska försöka fatta mig "kort" men vill absolut dela med mig av följande händelser. Det har varit några dagar av mycket intensiva telefonkontakter med veterinärer, googlande efter ett visst syndrom, oro, ångest och stor sorg vilket slutade i lika stor glädje.

vi backar bandet lite och börjar från början:
Sammy fick ju förra sommaren jobbiga hovbölder och var ju redan dräktig när Metacam sattes in. För att göra en lång historia kort så tog det ett par månader innan bölderna läkte ut och hon kunde gå ute igen. Bara läs stuterinytt 2007 så får ni resumén där.
Blodprov togs den 1 november i syfte att dräktighetsundersöka. Och svaret kom tillbaka negativt, alltså inte dräktig. Därmed antog vi att hon hade resorberat någon gång under sommaren pga medicineringen. Det var bara till att spotta i nävarna och satsa på 2008 istället. Men nu har våren kommit och nästan gått men ingen brunst har dykt upp ännu. Igår åkte vi till vår trogna veterinär för att checka av henne då hon brukar vara tidig.
Men chocken kom då veterinären kände ett föl i magen, dock ett dött sådant.
Den var stor som en mindre hund, ca 50-60 cm lång uppskattade han och kändes mumifierat. Inget fostervatten fanns och den låg inkapslad i livmodern. Vi antog att den förmodligen dog i samband med medicineringen men skelett hade redan utvecklats så fostret kunde inte resorberas.
Han uppfattade det som att den nu låg inbäddad i hennes livmoder och förmodligen har så gjort i ca 7-8 månader någonting. Inte undra på att hon inte kommer i brunst sa vi....

Så började den intensiva googlingen i jakt på mer information av vad veterinären uppfattade som ett klassiskt fall av stenfoster, som är mycket sällsynt förekommande på häst. Det händer att kor kan få stenfoster, och kor slaktar man tydligen oftast direkt, även andra mindre djurarter kan få stenfoster, men då ofta små "bollar" som kommer ut jämte sitt syskon under en normal förlossning. Vad som har hänt med Sammy gjorde de inblandade veterinärerna mycket förbryllade. Vår seminvet hade aldrig i hela sitt yrkesversksamma liv stött på detta, trots så många år i ryggen. Han blev exalterad och vill följa hur det slutar, och jag förstår hans reaktion samtidigt som det är en stor chock för oss ägare!

Hon blev iallafall direkt remitterad upp till Skara, och har varit där idag. Kl 11 mötte en veterinär Maria upp och skulle börja med att ultraljuda fostret för att se exakt var det ligger någonstans och hur stort det är. Sedan skulle det undersökas hur vi skulle få ut det. Ingen veterinär har kunnat sia eller tro någonting. Vi har inte fått några som helst odds eller spekulationer om hur vi ska få bort fostret och inte heller hur det blir med Sammy efteråt. Det finns inga som helt publikationer om detta mycket sällsynta fenomen på Internet, och jag har under hela gårdagen sökt mig blå samt fällt en hel del tårar av maktlöshet. Kanske att jag målade världen svart i förtid, men det lilla jag kan läsa mig till är ju att hennes karriär som avelssto var slut. Hon är 8år och köpt enbart för avel så hon är knappt riden heller. Vem vill köpa en häst som inte kan få föl och som inte är riden? Ingen. Sannolikheten kändes stor att vi åkte till Skara med en häst som hade ett mumifierat lik i magen , och skulle komma hem med ett sto utan livmoder. Jag hade i min jakt efter information stött på en artikel i arkivet hos Tidningen Ridsport, och dom var bussiga nog att skicka mig en PDF av artikeln där vi kunde läsa om ett sto som gått igenom i princip samma sak. Där togs livmodern bort helt och hållet och hon kunde aldrig mer få föl. Detta var alltså vad vi hade framför oss. 
Det är sånt här man bara läser om i tidningar, Vetenskapens Värld och liknande. Inte f-n tror man att det ska hända en själv!

Det kändes också konstigt att veta att hon har haft ett dött mumifierat foster i magen hela vintern utan att bli allmänpåverkad! Hon äter bra, är okej i hull om än något bukig - vilket nu fått sin förklaring -  och är fin i pälsen. Ingen havandeskapsförgiftning eller någonting vilket jag tycker är smått otroligt! Känslan vi upplevde av oro och maktlöshet inför detta går inte att beskriva, sedan må alla inblandade veterinären vara hur exalterade som helst....

Tankarna har irrat och farit.
Tänker absolut vara klart mer försiktig med Metacam i fortsättningen OM dräktigheten är långt gången! Jag är inte ute efter att skuldbelägga någon då shit happens, men veterinären kanske skulle reflekterat/upplyst lite mer över bieffekterna av Metacam när vi fick det utskrivet. I FASS står det att det är kraftigt aborterande. Men också att bieffekterna inte är kartlagda på hästar.

Så till första undersökningen. Väl framme kommer veterinären Maria och börjar leta i och på Sammy med ultraljudet och både hon och Madeleine som är med och står bredvid och intensivt granska skärmen är förbryllade. Det går inte ihop. Det har ingen logik det som syns på skärmen. Må vara att det var dåligt med fostervätska och att man inte får någon respons på det foster som de känner. De kunde ana något som var ett huvud, men det kunde också vara ett bäcken, och något som kunde vara bakben kunde också vara framben. Helt ologisk placering i magen och de letar länge länge både invändigt och utvändigt på Sammy som står drogad och finner sig i allt. Så efter en lång tids undersökning utan något resultat bestämmer dom att vänta in nästa veterinär, Henrik Nyberg, för att hjälpa till att tyda vad som fanns i magen på henne. De ska gå på lunch men kan inte låta bli att pröva lite till. Så Maria plockar fram rakapparaten och rakar Sammys mage utvändigt och lägger dit ultraljudet en gång till och börjar svepa över, och vips! Tickande hjärtslag! När jag får denna rapport över telefon utbrister jag bara "är det TVÅ?".
I första skedet lät det troligast att det var tvillingar där den ena har dött och den andra fortfarande lever.
Men vi hade ingen aning om hur gammalt detta levande foster är, vi har ju ett blodprov som visade negativt? Dom ska ju vara "idiotsäkra" när de visar negativt men kan vara missvisande vid positiva resultat. Står att läsa i varenda bok. Kände det provet då av den döda fölungen? Eller har hon kommit i brunst igen med död fölunge kvar i livmodern? icke så troligt.

Dom hade en väldigt fiffig ultraljudsapparat däruppe som kunde mäta både temperatur, konsistens och 3D, och dom kunde tillsammans konstatera att fölet ligger väldigt långt fram, precis bakom sadelgjorden (!?) och kanske, dom kunde inte säga exakt, fanns det någonting ovanför den som tydde på stenfoster eller liknande. Varför den inte rörde sig igår kunde dom inte svara på. Kanske för att Sammy var såpass drogat. Om det är två föl/foster i magen eller inte får vi nog inte veta förrän hon fölar.
Dom försökte hur som helst sig på en liten åldersbestämning då vi nu var helt mållösa. Ögat var ca 3cm i diameter, revbenen ca 10cm långa och det var 1 cm mellanrum mellan dom. Bentätheten var hög vilket tydde på ett fullgånget föl men dock saknades det luft i lungorna så det är nog ca 1 månad kvar. Förmodligen blir det ett ganska litet föl vilket inte är unikt då Samarah var ganska liten när hon föddes. Den ligger redan i rätt läge vilket också påvisar fölning inför en inte alltför avlägsen framtid.
När Madeleine ifrågasatte varför då blodprovet visade negativt så bara fnös Henrik och sa att man aldrig ska blodprova stona då det är väldigt missvisande. Dom får in flera ston varje år för seminering där ägarna fått negativt på blodprov, som visar sig vara högdräktiga istället.
Själv har man ju läst att blodprov kan visa falskt positivt, men inte tvärtom vilket nu har skett. Så aldrig mer blodprov för oss!

Gud vilken pärs, vi är helt slut! Från stor sorg till stor glädje på väldigt kort tid!
Återstår fortfarande att se vad som kommer ut mer än ett föl, kroppen var svår att känna pga fölets läge men eventuellt låg det något annat skrymmande i magen också. Det får framtiden utvisa men inför denna fölningen kommer hon att stå på intensiv bevakning!

Jag tror nog fortfarande att hon blev dräktig som beräknat vid första brunsten som vi har datum på men att det då eventuellt blev tvillingar och att den ena senare dog, dock vid ett visst utveckat stadie. Annar skulle dom ju inte känna någonting som låg ivägen, alternativt om det var det levande fölets kroppsdelar, då den låg väldigt långt ner och fram i buken. 
Hon har gått 12 månader förut, vilket hon snart är uppe i denna gången, så egentligen har ju allting gått som det ska, förutom att vi har fått ett felaktigt blodprov och att fölet inte tycks vara ensamt i magen. Det blev till att åka hem och göda henne och sluta dra ut henne på långa promenade för att bli av med höbuken  och pumpa i henne kraftfoder istället.
Hoppla så det kan bli men håll med om att det är spännande med hästar och avel ibland!!!