Det hormonella spelet

Ljus, värme och grönt gräs stimulerar mellanloben i hjärnan hos stoet att producera GnRH. Det har till uppgift att säga till stoet att nu är det vår. Hypofysen avger sedan ett hormon, FSH (Follikel Stimulerande Hormon) som får igång äggstockarna till att producera folliklar (äggblåsor). Folliklarna utsöndrar/producerar östrogen som får stoet att visa brunst.
När den största follikeln är tillräckligt mogen avsöndrar hypofysen ett annat hormon, LH (Luteiniserande Hormon) som får den att ovulera, dvs stoet släpper sitt ägg. Östrogenhalten sjunker då och får stoet att sluta visa brunst.
Ägget fångas upp av äggledartratten och hamnar i äggledaren redo för befruktning. I gropen efter den ovulerade äggblåsan samlas nu blod, vätska och slem och bildar en sk gulkropp. Den kommer nu under ca 14 dagar framöver att producera progestron, som hindrar ny brunst (tillväxt och mognad av nya folliklar).
I livmoderväggen ca 14 dagar sedan börjar det utsöndras prostaglandin, som inaktiverar gulkroppen.  När progestronhalten sjunker kommer nya signaler till hypofysen att utsöndra FSH, och så är en ny brunstcykel igång.

Liten ordlista:
Follikel = äggblåsa
GnRH = Gonadotrophin Releasing Hormone
LH = Luteiniserande hormon
Progestron = produceras av gulkroppen för att förhindra tillväxt av nya folliklar
Prostaglandin = utsöndras av livmoderslemhinnan för att inaktivera gulkroppen
Östrogen = utsöndras av follikeln och får stoet att visa brunst


Alla typer av störning i brunsten tyder på att någonting är fel, som oftast är stona infekterade av något, och man bör kolla upp dom. Även om brunsten hos ston är individuella sinsemellan, så ska brunsten hos varje sto vara regelbunden om det är ett normalfriskt och fertilt sto. Börjar intervallen mellan brunsterna bli kortare och kortare så är det en varningssignal om att stoet förmodligen har en infektion. En infekterad livmoder ”vill” rena sig genom att brunsta oftare och oftare och på så sätt försöka bli fri ifrån infektionen. Något som inte går på egen hand utan främst är en kroppslig reaktion.

Då vi vet att ett ägg hos sto bara håller en livslängd på ett fåtal timmar, och sperman hos hingsten är livsdugligt i flera dygn med individuella variationer, så strävar vi efter att få så få språng som möjligt, så nära inpå stoet ovulerar som möjligt. Sperman har hunnit simma upp ifrån livmodern till äggledaren där den sedan inväntar ägget på bara ca 20-30 minuter efter ett språng.

Att betäcka för mycket under samma brunst kan leda till att för mycket slagg stannar kvar i livmodern efter varje språng. Normalt sett så krystar stoet ut rester av sperman när betäckningen är över. Framförallt äldre ston med eventuellt sämre muskulatur kan ha nedsatt förmåga att rena sig själv, och spermarester kan omvandlas till sk fri vätska som sedan stannar kvar i livmodern. Denna fria vätska kan försvåra för det befruktade ägget att fästa när det efter ca 30-40 dagar ska växa fast i livmodern. Dvs stoet blir dräktigt, och ingen ny brunst kommer perioden därefter, men senare när andra brunsten skulle ha infunnit sig, får stoet brunstsymptom och man ser då oftast att de är på väg att resorbera. Strävan efter att ha en sån ren slemhinna i livmodern hos stoet som möjligt kan inte nog understrykas.

Optimalt sett är ett språng så få timmar ifrån ovulering det vi strävar efter. Ston som vid tidigare tillfällen haft problem att få äggen att fästa kan man betäcka och sedan åka och skölja direkt. Sperman är då redan på plats i äggledaren medan livmodern sköljs ren från eventuella spermarester.

Att ha kontakt med en kunnig och erfaren seminveterinär är A och O. Vi har nära samarbete med Kungsbacka Hästvård som hjälper oss med stort som smått. Även Åsa Hingststation har vi använt som bollplank vid flera tillfällen. Vikten av att ha en god mentor att rådfråga kan inte nog underskattas.

Co: Sofia Hallonqvist
Föreläsningsanteckningar, Avel & Reproduktion med Ann och Anders Gånheim ht2000-vt2001